Lars Holmer, professor i paleobiologi, berättar om ”Linné och Tilas: geologiska äventyr och upptäckter i Dalarna”.
Efter föredraget bjuder vi som sedvanligt på glögg med tillbehör.
Föreläsningen sker i samarbete med Folkuniversitetet.
(Föreläsningen äger rum i Ekmansalen på Evolutionsbiologiskt centrum, Norbyvägen 14, i Uppsala)

Daniel Tilas och Carl von Linné var samtida forskare under 1700-talet och delade ett intresse för Sveriges natur och de gjorde båda väldigt viktiga geologiska upptäckter, bl.a. i Dalarna. Deras relation var både professionell och något spänd.

Daniel Tilas var en av Sveriges första bergmästare och tidig geolog, känd för sina detaljerade kartläggningar av mineralfyndigheter och sin banbrytande roll inom gruvvetenskapen. Han gjorde flera äventyrliga resor, bl.a. i Dalarna med fokus på att identifiera och dokumentera resurser som kunde utnyttjas ekonomiskt, som malm och mineraler. Hans detaljerade geologiska profiler i Dalarna är bland de tidigaste (om inte den tidigaste!).

Carl von Linné, mest känd som grundaren av det moderna systemet för biologisk nomenklatur, reste också genom Dalarna men med en bredare naturvetenskaplig ambition. Hans mål var att brett kartlägga geologi, flora, fauna och kulturlandskapet, vilket han gjorde med stor entusiasm.

Trots att de delade ett intresse för att utforska och dokumentera Sveriges natur, hade de olika perspektiv och ibland konkurrerande agendor. Linné var mer orienterad mot naturhistorien i sin helhet, medan Tilas hade en starkare koppling till det praktiskt tillämpbara, särskilt inom gruvdrift. Linné ska även ha kritiserat vissa av Tilas metoder och slutsatser, vilket speglar en viss rivalitet och deras brevväxlingen blev tidvis lite ”het”.