Peruk, puder och panier – familjen von Linnés kläder

Sammanfattning av Annika Windahl-Ponténs föredrag hos Linnés Vänner 16 mars 2016.

Vid ett snabbt betraktande kan det tyckas självklart att Carl von Linné är kritisk mot moderna modenycker. Riktigt så enkelt är dock inte förhållandet till kläder för Linné och hans hushåll. De äger en varierad uppsättning kläder som passar för alla tillfällen och behov. I föreläsningar förekommer kläder i olika sammanhang och både Linné d ä och Linné d y uttrycker synpunkter på olika plagg och kläder i allmänhet. Under 1700-talet finns överlag en tydlig koppling mellan identitet, professionell roll och kläder. Det är av vikt hur en person klär sig i olika sammanhang, och det finns flera statliga regleringar av vem som får bära vad.

När det gäller familjen von Linné har allt som rör hushållet ofta avfärdats av biografer och andra som ”privat”, eller som något som endast hustrun Sara Elisabeth intresserar sig för. I regel har hon också ansetts för intresserad, och detsamma kan sägas om sonen. Carl von Linné d y har beskrivits som något av en ”sprätthök” men för stort intresse för fåfänga och kläder. Jag vill hävda att detta inte stämmer, i själva verket är hushållets materiella status en viktig faktor för den vetenskapliga verksamheten i huset. Hur familjen klär sig är inte bara en privat sak, det är ett sätt att skapa och visa professionell identitet. Hushållet är också väl rustat för att göra detta. De äger plagg i dyrbara material; rockar av sammet med guldknappar, västar i rätt snitt, sidenklänningar, skor, solfjädrar och mycket annat som är lämpligt för en familj som är en del av den akademiska eliten. De äger givetvis också plagg för mer informella sammanhang; för arbete och vistelse hemma.

I dietetik-föreläsningarna märks hur både Carl von Linné d ä och d y ansluter sig till tidens medicinska teorier när de använder kläder som exempel. Vissa plagg anses riskabla eller dåliga ur hälsosynpunkt, det gäller t ex hårt snörda livstycken, eller korsetter. Peruker kan göra skallbenet tunt och bäraren blir då mer känslig för kyla. Trots dessa medicinska risker bärs dessa plagg av såväl familjen som många andra.

Det finns också en form av medicinsk förklaring till varför det är, och kanske till och med bör vara, på det sättet. En viktig aspekt av människans behov och sätt att leva är vanan. Vanan kallas vår andra natur, och det en människa vant sig vid kommer att bli det som är mest hälsosamt. Om en kvinna vant sig vid korsett kan hon bokstavligt talat bli sjuk av att sluta använda den. På så sätt finns en slags medicinsk grund och argumentation för att det som är sociala konventioner och krav också är det nyttigaste och bästa. Det finns också kritik mot vissa modeföreteelser, och det finns en kritik mot att ytan kan dölja en persons sanna natur. Det är därför viktigt att leva och klä sig med viss måtta. Yppigheten kan vara fördärvlig, men ett visst mått av yppighet är närmast ett socialt krav, och kan anses gott och nyttigt. Någonstans där mellan yppighets nytta och yppighets fördärv finns familjen von Linné, väl rustade att framträda i de olika roller som Carl von Linnés profession och karriär kräver.

Styvat liv i blå sidentaft, samt panel från annat liv i blått sidentaft, Linnémuseet. Foto: Annika Windahl Pontén