Linnés vänner har instiftat en årligen återkommande Gunnar Petersson föreläsning, för att hedra minnet av föreningens initiativtagare Gunnar Petersson (1927-2013). Ämnet för årets föreläsning 2015 var fäbodarnas musik och talare var Anna Ivarsdotter, professor emerita vid Institutionen för musikvetenskap.

I anslutning till föreläsningen anordnades också trevligheter i form av vin, snittar och mingel för föreningens medlemmar. Runt 45 personer deltog.

Så här sammanfattar Anna själv sitt föredrag:

”Sången i skogen – skogen i sången”

Kvinnors musik har genom sekler främst varit hemmets och familjens nära musik – vissång, psalmer och vaggvisor i bondstugorna – romanser och klaverstycken i den borgerliga salongen. Men i det gamla bondesamhället fanns också en musikmiljö av helt annan art. Sedan medeltiden har de skandinaviska fäbodarna utgjort en säregen kvinnovärld med en alldeles egen musikkultur. Det var bergens och de djupa skogarnas musik. Klangen av fäbodarnas instrument, vallhornen och näverlurarna, och av den märkliga locksången nådde ut över väldiga vidder i rop och svar mellan människor och djur. Här kunde kvinnorna bokstavligt ”sjunga ut” som aldrig annars – kraftfullt och fritt i den vida naturen.

Under den dagliga vallgången över vida betesmarker var rösten och instrumenten vallkullornas viktigaste arbetsredskap. Med locksång och hornsignaler kunde de hålla djuren samman i den täta skogsterrängen och föra dem med sig. ”Skogen har öron och slättmarken ögon” säger ett gammalt ordspråk. Genom generationer har en mycket speciell sångteknik utvecklats, som är bärigare än någon annan vi känner. Till skillnad från spelmansmusiken nere i bygden – männens musik, som utfördes av några få, särskilt begåvade musikanter – var locksången något som varje kvinna måste behärska för att överhuvudtaget kunna sköta arbetet med djuren.

Under det senaste seklet har fäbodväsendet gått mot sin upplösning. Och det tycktes länge som det också skulle gälla dess musik. Men vi har under senare tid fått uppleva en fascinerande och mycket fruktbar revival för både kulningen och instrumenten. De har lämnat vallskogen för att i stället flytta över till spelmansstämmor, konsertestrader, festivaler och CD-skivor, men har också tagits upp av många tonsättare i deras verk. Så har ”sången i skogen” kommit att bli något av vår nordiska stämma i ”the world music” – en ny musikalisk identitet i en global musikvärld.

Anna Ivarsdotter