Den 10 augusti anordnade Linnés Vänner en resa till Skånelaholms slott. Resan blev fullbokad på rekordtid, och fler än 50 medlemmar deltog. Vädret var soligt under hela dagen men var möjligen tidvis lite väl blåsigt!

Efter inledande välkomsthälsning från vår ordförande Ann-Mari Jönsson, berättade Lars Holmer lite om landskapets utveckling och geologi kring Uppsala och Skånela.

Först besöktes den vackra och intressanta Norrsunda kyrka med vackra medeltida målningar och det nyligen renoverade Sparreska koret från 1633 med de två statyerna – Tron och Hoppet. Vi passade på att ta en gruppbild utanför kyrkan. På vägen till Skånelaholms slott passerades den stora imponerande Nordians hög som liksom kungshögarna i Gamla Uppsala kommer från Vendeltid (550–800 e.v.t.).

Gruppbild utanför Norrsunda kyrka.

Sparreska koret med ”tron” och ”hoppet” utförda i sandsten från Gotland.

Efter inledande gott morgonkaffe med smörgås på slottet vidtog visning i tre grupper. Vi fick veta mycket om slottets långa intressanta historia. Den längsta perioden, från 1742 till 1918, ägdes Skånelaholm av bruksägarfamiljen Jennings. Den siste private ägaren, Herbert Rettig, donerade 1962 slottet till Kungl. Vitterhetsakademien. Slottet rymmer i dag möbler, konst, böcker, allmogeföremål, samt ett naturaliekabinett från 1700-talet som har ansetts ha möjlig anknytning till Carl von Linné. Våra kunniga guider ansåg dock att detta är tveksamt baserat på nyare studier.

Delar av vår stora grupp utanför slottet.

John Jennings (ägare till Skånelaholm) väldigt intressant och viktig person under upplysningstiden – slottet har en kopia av Roslins målning (bilden visar originalet på Nationalmuseum)

Efter visningen blev det tid för egna vandringar i den vackra parken ner mot sjön Fysingen och därefter besöktes den näraliggande Skånela kyrka, som liksom Norrsunda ovanligt nog har sitt torn i öster. Vi fick även mycket uppskattat kort lite improviserad guidning.

Utsikt över Fysingen från slottets park.

Vägen in i Skånela kyrka går genom en ”skrovlig” urbergshäll av granit, som enligt våra guider kan ha givit orten sitt namn; efter skån, ’skorpa, bark’ eller skrovlig berghäll.

Efterföljande god lunch intogs på ”The Nut House” nära Torsåkers slott. Framåt kvällen återvände vi – ganska trötta, men väldigt nöjda – till Uppsala.