En onsdagkväll i slutet av mars föreläste Eva Nyström, forskningsredaktör för Linnékorrespondensen, för Linnés vänner och berättade om hur medicinska studieresor till Holland kunde te sig på 1700-talet.

”Carl von Linnés disputation för medicine doktorsgraden i den holländska universitetsstaden Harderwijk år 1735 var ingen isolerad företeelse utan ingick i en lång tradition av svensk-holländska kontakter inom det medicinska området.

Det var främst svenska medicinare som sedan 1630-talet sökt sig till de holländska lärosätena, framförallt det i Leiden, grundat 1575, men även till andra universitet. Det mest kända exemplet från 1600-talet är naturligtvis Olof Rudbeck d.ä (1630-1702), som i Leiden fick idén att senare i Uppsala dels anlägga en botanisk trädgård, den nuvarande Linnéträdgården, dels uppföra en anatomisk teater.

De medicinska studieresorna till Holland fortsatte in under 1700-talets första hälft, fortfarande med Leiden som det mest besökta universitetet, vars medicinska fakultet länge dominerades av den mycket inflytelserike Herman Boerhaave (1668-1738), som attraherade stora skaror av studenter, inte minst utlänningar, däribland alltså en lång rad svenskar. Flertalet av dessa skulle sedan komma att verka på betydelsefulla positioner inom den svenska läkarutbildningen och medicinalförvaltningen. I likhet med Linné hade ett stort antal av dessa promoverats till medicine doktorer vid universitetet i Harderwijk, som var en promotionsort, ingen studieort, och där doktorsgraden kunde förvärvas både snabbare och billigare än vid andra universitet.

Under 1700-talets senare hälft hade de holländska universiteten spelat ut sin dominerande roll, och andra lärosäten och institutioner ute i Europa tilldrog sig alltmer de svenska medicinarnas intresse.” (Eva Nyström)

Bild: Herman Boerhaave (1668-1738). Gravyr utförd av Jan Wandelaar efter porträtt målat av honom själv. Wellcome Library, London. Wellcome Images.