Här följer en resumé av Torleif Ingelögs mycket uppskattade föredrag som hölls för Linnés Vänner den 12 december.

Skatter i vått och torrt – biologiska samlingar i Sverige

Resumé av föredrag för Linnés vänner i Uppsala den 12 december 2018.

Torleif Ingelög F d chef för ArtDatabanken, numera mest författare

Det finns en sorts skatter som är okända för de flesta i vårt land. Detta trots att de representerar stora vetenskapliga, kulturhistoriska och ekonomiska värden. Jag menar växterna, djuren, svamparna och fossilen som finns i våra biologiska samlingar. De förvaras vanligen vått (oftast i alkohol) eller torrt. En ganska liten men ökande andel förvaras djupfryst. Det handlar om mer än 33 miljoner föremål. Eftersom ett registrerat föremål kan innehålla flera eller t o m många exemplar av växter och djur så torde det totala antalet exemplar i våra samlingar överstiga en halv miljard. Endast en liten del av samlingarna finns utställda och därmed tillgängliga för allmänheten. Mer än 95% finns i museernas magasin där de är tillgängliga för i första hand forskare.

När jag slutade som chef för ArtDatabanken och hade något år kvar till pensionering beslöt jag mig för att dra en lans för dessa oersättliga samlingar bl a genom att skriva en bok om dem. Den heter ”Skatter i vått och torrt – biologiska samlingar i Sverige” och är utgiven av ArtDatabanken.

Samlingarna är oersättliga av flera skäl. De är resultatet av flera hundra år av insamlingar över hela världen och återspeglar den flora och fauna som fanns vid tillfället då de insamlades. Växt- och djurliv har förändrats från tid till annan, inte minst i våra dagar. Insamlingarna har kostat stora ansträngningar såväl i ekonomi, hälsa och liv, och skulle därför knappast kunna göras idag. Ända fram till vår tid kunde man också fritt samla över hela världen. Men efter att Konventionen om biologisk mångfald kom 1992 så ägs de genetiska resurserna av varje enskilt land. Det har gjort det mycket svårt – ofta omöjligt – att samla och föra växter och djur från ett land till ett annat. Vi i Sverige ska vara mycket glada och tacksamma över de rikhaltiga samlingar som vi har eftersom vi av alla dessa skäl inte skulle ha kunnat anskaffa dem idag. Vetenskapsmän från alla länder har tillgång till våra samlingar precis som våra forskare kan arbeta med deras.

I vårt land finns ett tjugotal samlingar från Lund i söder till Jokkmokk i norr. De största samlingarna finns i Lund, Göteborg, Stockholm och Uppsala. De fövaltas av en rad olika huvudmän. Staten är direkt (Naturhistoriska riksmuseet) eller indirekt genom universiteten ägare till de större samlingarna. Men bland huvudmännen finns också en region (Göteborgs naturhistoriska museum) , kommuner och föreningar. Det finns också stora samlingar, främst av insekter, hos några privata samlare.

De första kända samlingarna fanns hos rika personer i det gamla Rom. Kejsar Augustus (63 före Kristus till 14 efter Kristus) hade en samling av skelettdelar och fossil. På 1400- och 1500-talen skapades de första så kallade kuriosa-, raritets- eller naturaliekabinetten av privatpersoner. Under 1600- och början av 1700-talen var fortfarande alla svenska samlingar privata. Det blev ett mode hos förmögna personer liksom i de europeiska kungahusen att ha naturalier. I mitten av 1700-talet fanns naturaliekabinett hos de flesta europeiska kungahus. I Sverige fanns viktiga samlingar hos Kung Adolf Fredrik och Drottning Lovisa Ulrika. En del av Drottningens samling finns ännu kvar i Evolutionsbiologiska museet i Uppsala. Den är viktig eftersom Linné arbetade med och beskrev den.

Tack vare Linnés namngivning, systematik och ordning exploderade insamlandet. Hans lärjungar och deras lärjungar reste över världen och berikade de svenska samlingarna mycket. Vid mitten av 1800-talet inleddes en period då det inrättades en mängd naturhistoriska museer, zoologiska trädgårdar och botaniska trädgårdar i västvärlden. Så invigdes Naturhistoriska riksmuseet och Göteborgs Naturhistoriska museum 1916 respektive 1923.

Samlandet i Sverige har fortsatt fram till våra dagar och fortsätter framöver. I boken beskriver jag flera stora viktiga insamlingsprojekt i vår tid där det största är Malaisefälleprojektet. 80 miljoner småkryp samlades in. En rad personer som ar verksamma professionellt eller ideellt är idag betydelsefulla samlare och taxonomer.

Men varför samlar man egentligen och till vad kan man använda samlingarna? Jo man samlar för att mer ingående kunna studera organismerna och för att kunna jämföra dem med andra. Samlingar utgör en bas för taxonomi, systematik och artbestämning. I alla tider har taxonomer försökt utröna vad som är en art och vad som skiljer den från andra liksom hur släktskapet mellan arter förhåller sig. Museisamlingar har under lång tid varit en grundplattform för artbeskrivningar. Inom taxonomin bygger klassificeringen på karakteristiska likheter och olikheter. Att försöka klara ut vad som är särskiljande i utseende och egenskaper har varit och är än idag en huvudfråga. Det eller de exemplar som använts för att beskriva en art kallas typexemplar. Dessa utgör ett helt ovärderligt referensmaterial.

I våra dagar har användningen av DNA revolutionerat forskningen inom taxonomi och systematik. Nu kan man på ett nytt och säkrare sätt identifiera arter och släktskap mellan arter. Därigenom har museisamlingar fått ett nytt, stort och viktigt användningsområde. Föremål i samlingarna kan användas utan att man förstör dem. Endast mycket små mängder biologiskt material behövs för en analys, vanligen högst 20 mg, ofta mindre.

Men museisamlingar har en rad andra användningsområden. De används för att visa på arters förekomst och utbredning liksom deras förändringar i tid och rum. De utgör även ett arkiv över kemiska förändringar i miljön genom att det kan ske en bioaccumulering av miljögifter i växter och djur. Kvicksilver, DDT och PCB är exempel på sådana ämnen. Analyser av dessa ämnen har hjälpt till att visa på och förklara hot mot fåglar och sälar. På naturhistoriska riksmuseet har skapats en särskild miljöprovbank där man regelbundet fryser ned nytt biologiskt material. Detta är nödvändigt då vi inte vet vilka ämnen som ska analyseras i framtiden. Det finns idag cirka 150 000 registrerade kemikalier.

Samlingar används också på flera sätt inom bioprospektering och biomimetik. Bioprospektering har vi människor ägnat oss åt under lång tid. Det handlar om att leta nyttigheter i naturen som vi kan använda oss av till föda, medicin, beklädnads- och byggnadsmaterial mm. Numera ägnar man sig mest åt att leta kemiska substanser och användbara gener i organismer. Har de lett till kommersiellt bruk har vinsterna sällan gått tillbaka till urbefolkningar eller det land där fynden gjorts. Det var skälet till att Konventionen om biologisk mångfald infördes.

Biomimetik innebära att man försöker lära av och efterlikna strukturer i naturen och finna lösningar som man annars inte skulle ha tänkt på.

Ett ytterligare mycket stort användningsområde av samlingar är som underlag till illustrationer.

Fossil har fått en helt ny användning för att följa evolutionen genom nya forskningstekniker. Det traditionella arbetssättet vad gäller fossil var länge att studera yttre morfologiska karaktärer. Numera kan man studera hur fossil ser ut inuti genom att använda datortomografi eller skiktröntgen. För människor används låga energier för att undvika skador. Fossil är döda ting och då kan man använda höga energier och man kan få fantastiska bilder och se så mycket som man inte hade kunnat se annars.

Bland alla miljoner fantastiska föremål i våra samlingar finns många enskilda föremål eller delsamlingar som utmärker sig alldeles extra. I boken ger jag åtskilliga exempel på detta från de olika samlingarna. Här vill jag ta upp två exempel från vårt eget Evolutionsbiologiska museum i Uppsala.

På 1910- och 1920-talen reste svenska forskare till Kina för att leta fossil på uppdrag av Carl Wiman, Sveriges första professor i paleontologi. En av dem var Otto Zdansky som samarbetade med den legendariska Kina-Gunnar Andersson. Tack vara Andersson fick Sverige den största samlingen förhistoriska föremål från Kina utanför Kina. Samtidigt fick Uppsala universitet den finaste samlingen kinesiska fossil av dinosaurier och andra ryggradsdjur utanför Kina.

År 1923 fann Zdansky skelettdelar från två individer av en okänd dinosaurieart. De kom tillsammans att utgöra ett ganska fullständigt skelett. Kinesiska forskare fann därefter ytterligare skelettdelar men dessa gick troligen förlorade i den oroliga krigstiden. Så Evolutionsmuseets skelett av Euhelopus zdanskyi, Zdanskys äkta träskfot, är det enda i världen och är dessutom det första beskrivna dinosaurieskelettet från Kina. Asiens största dinosauriemuseum som ligger i Japan ville gjuta av skelettet. Men det ansågs för riskabelt att flytta det. Så en grupp skickliga japaner kom till Uppsala och gjorde avgjutningen. Avgjutningen blev fantastiskt exakt. Uppsala fick en egen kopia som tack för hjälpen.

Ett annat helt unikt objekt i Uppsala är Hortus Siccus, även kallat Burserherbariet. Det är ett av världens äldsta hebarier och det är märkligt nog i mycket gott skick. Det insamlades av läkaren Joachim Burser (1583-1639) och innehåller 3300 ark med växter insamlade i mellan- och sydeuropa samt i Danmark. De är inbundna i 24 volymer. Herbariet kom till Sverige som krigsbyte. I samband med det gick två band förlorade och vid den stora stadsbranden i Uppsala 1702 ytterligare två. Linné hade tillgång till herbariet och cirka 300 arter anses vara typexemplar.

Kunskapen om hur man samlar in, konserverar och vårdar är en hel vetenskap i sig. När museimaterialet är väl på plats i samlingarna är det viktigt att det förvaras på ett sådant sätt att det inte skadas varken under förvaringen eller när man hanterar det. Det gäller att ha rätt klimat i lokalerna, ha regelbunden tillsyn och hålla borta skadegörare, hantera föremål varsamt, se till att etiketterna förblir läsliga och fylla på vätska i våtpreparaten. Det gäller också att skydda samlingarna från stöld och skadegörelse. I vårt Evolutionsbiologiska museum i Uppsala är vi väl tillgodosedda med bra lokaler, troligen har vi de från samlingsvårdssynpunkt bästa lokalerna i landet här.