2016 års sista föredrag ägde rum den 14 december. Anna Backman, som är hippologisk kulturhistoriker, föreläste om akademisk ridkonst på Linnés tid.

Nedan följer en sammanfattning av det uppskattade föredraget:

 

Där Universitetshuset nu ligger låg tidigare Exercitiegården, där studenterna fick undervisning i de så kallade exercitierna – övningar och färdigheter som inte ingick i universitetets ordinarie utbud, men som behövdes för de som ville bli officer, hovman eller diplomat. Här lärde man sig moderna språk och teckning, och övade dans, fäktning, gymnastik och ridkonst. Under den tidigmoderna perioden utgjorde behärskandet av ridkonsten en viktig del av en adelsmans identitet. Hästarna dresserades att göra svåra övningar, som koreograferades till hästbaletter eller visades upp vid ryttarlekar och parader. Man ansåg att ridkonsten utvecklade dygder som tålamod och självbehärskning hos ryttarna, egenskaper som de behövde som ledare.

1744 – 1775 var Johan Leven Ekelund verksam som stallmästare i Uppsala. Han hade gjort sina lärlingsår i S:t Petersburg, deltagit i ryska fälttåget till Persien, och arbetat sig från Italien och norrut via Österrike och Tyskland. Han var inte bara en skicklig ryttare, utan även kunnig i veterinärmedicin och allmän hästkunskap. Denna kunskap delade han med sig av till sina elever vid ridskolan i Uppsala, som tycks närmast ha fungerat som kadettskola under den här perioden. Av de elevlistor som finns bevarade kan man se att huvuddelen av eleverna var unga adelsmän som ofta redan var inskrivna vid något regemente och som sedan blev officerare. Utöver ridningen erbjöds de undervisning i hästmedicin och anatomi, och fick lära sig att examinera hästar för att ta reda på om de höll god kvalitet och var friska – kunskaper som behövdes när de så småningom som officerare, rusthållare eller stallmästare skulle köpa upp hästar.